potatisgrubbel
en jävligt sjuk grej är "blå kongo". en blå potatis. kommer ihåg för c:a 10 år sedan då mamma bad mig springa ner och köpa något hon glömt (go figure). potatis. jag var tio bast, självklart tar jag första bästa potatis jag kommer över inne på konsum. blå kongo. mamma reagerar på mitt felköp som om jag köpt ramlösa-citron i stället för ramlösa-naturell, viftar bort det med en hand och säger nått i stil med -jaja, sånt kan hända, men det blir bra ändå.
vadå bra ändå?!? det är blå potatis goddamm it.
undra om den finns kvar, om någon skulle servera blå potatis så skulle utgå från att det var ett skämt, men för tio år sedan åt tydligen folk blå potatis ibland, helt bananas. typ nittnanittitalets fullkornspasta, nått man köper ibland.
kanske är det bara jag men namnet är ju uppenbart rasistiskt. ja ska fan börja bjuda på blå kongo-mos, haha.
peace
// Petter
vadå bra ändå?!? det är blå potatis goddamm it.
undra om den finns kvar, om någon skulle servera blå potatis så skulle utgå från att det var ett skämt, men för tio år sedan åt tydligen folk blå potatis ibland, helt bananas. typ nittnanittitalets fullkornspasta, nått man köper ibland.
kanske är det bara jag men namnet är ju uppenbart rasistiskt. ja ska fan börja bjuda på blå kongo-mos, haha.
peace
// Petter
inte så värst
inte så värst välkomna till vår nya blogg. Ännu
// Petter